Teknik-dag

Den kvinnliga delen av familjen studerar ju som bekant till lärare. De senaste veckorna har vfu stått på schemat. Det är en förkortning på den tjusiga frasen Verksamhetsförlagd utbildning, jag föredrar dock att benämna det som VERKLIGHETSförlagd utbildning. Hur man än ser det är det den tiden man som erfarenhetstörstande student ska få lära sig om det hårda livet som lärare, dvs man är ute på praktik i skolan. Dagen har minsann innehållit en hel del erfarenhet… frågan är om det gjort mig mer sugen på mitt framtida yrke…

Skolan, som är fylld med en spretig skara 6-9åringar har teknik-tema. Två förmiddagar ska ägnas åt att väcka barnens intresse för detta lite bortglömda ämne. Det finns tre olika stationer som barnen cirkulerar runt på: Vattenteknik, spika och skruva och det som jag under ett svagt ögonblick gick med på att hålla i… stylttillverkning. (Kan inte förklaras mer än med tillfällig sinnesförvirring) 2 grupper med vardera 40 barn skulle under 2 timmar tillverka 4par styltor. Såga, sandpappra, borra, skruva och tillsist måla… För att det skulle bli rättvist så fick varje grupp göra två par styltor, det är 4stycken styltor… Det kan bara beskrivas med ett ord: KAOS! Hur sysselsätter man 40 barn i tillverkningen av 4 styltor??? Jag antar att jag kommit själva andan med vfu´n på spåren idag… för ingenstans på Lärarhögskolan får man lära sig det…

För att besvara frågan i början… Ja, jag vill fortfarande bli lärare, men ibland föredrar jag Lärarhögskolans teori framför verklighetens praktik… fast jag kan stolt säga att jag blivit smått världsmästare på att få obetydliga uppdrag att verka intressanta och jag har aldrig trott att det skulla gå att dela upp itusågandet av en bräda på fler än 3 personer./ Maria