Dagens fråga

Hur kan man vara på väg att föda i bilen trots att man har 5 minuters färd till BB?

Jo, man har 45 minuter mellan första värk och bebis i famnen!

Min 5 timmarsresa med Albin verkar helt plötsligt som en evighet när kompisens nyföding var mer än ivrig på att komma ut…/Maria

Blöjprat

Jesper vägrar sedan en tid tillbaka att bajsa på toalett eller i potta. Det går bara att bajsa i en blöja. Vi vuxna gör inte så mycket åt det, jag har läst och hört att det är jättevanligt att barn gör det så vi avvaktar och ser vad som händer. Dock har jag börjat lägga ut lite hintar om att när man är så stor så att man får en tvåhjulig cykel, som numer står högt upp på listan och som skall inhandlas till våren så bör man kanske bajsa på toaletten med… Men jag är inte så säker på att det kommer bli så. När man frågar killen själv om när blöjan ska bort svarar han: När jag blir stor som er, då ska jag bajsa på toaletten. Hoppas verkligen att det blir lite tidigare än så… /Maria

Dilemma

[thumb:1877:r]Som förälder till en relativt nykläckt lillebror och en storebror är man väldigt mån om att storebror inte ska känna sig åsidosatt eller på något sätt känna negativa känslor inför lillebror. Därför är det en ny form av dilemma som kantar dagarna just nu.

Jesper är en stolt och kärleksfull storebror som gärna vill visa sin tillgivenhet till Albin och hjälpa till med det som behöver göras. Vi är stolta över honom och även lite över oss själva som hittills lyckats undvika svartsjukemonstret. Men det finns gränser för allt. När Jesper för femtifjärde gången väcker den sovande Albin trots stränga order om att hålla sig borta tryter tålamodet även fast jag vet att han bara ville pussa honom. Eller när han vill hjälpa till med något som han faktiskt inte kan göra och i sin trots vägrar acceptera vad vi säger slutar det ofta med ilska och gråt. Att hans intentioner är av ädlaste valör blir en tung börda för samvetet när man mitt i ilskan inser att allt blev helt fel…. den här gången med. /Maria

Mamma-student

Den halvtokiga mamman har bestämt sig för att varva mammaledigheten med att plugga på halvtid. I våras när jag sökte kändes det som en win-win situation. Vi sparar dagar, vilket gör att Johannes kan vara hemma länge, utan att vi ska stå utan dagar allt för fort. Jag får någonting att göra, jag kanske är konstig, men det var faktiskt långtråkigt att vara mammaledig förra gången. Den här gången har jag dessutom ingen mammagrupp att fördriva tiden med. Sen sist men inte minst så borde det ju resultera i att jag faktiskt blir lite smartare och lite mer konkurenskraftig när det är dags att slåss med alla andra hungriga nykläkta lärare om jobben sen…

Sagt och gjort, i alla fall påbörjats… kursen heter Svenska som andraspråk och ges sen eftermiddag en till två gånger i veckan. Till skrivande stund har vi hunnit med två lektioner och det har faktiskt gått över förväntan. Albin har varit lugn och jag har faktiskt kunnat lyssna… Den fina starten har gett råg i ryggen inför resten av tiden. Skulle det vara så att lillebror får flippen nån gång och vi blir tvugna att gå så har läraren i alla fall sett att han KAN vara tyst. Jag känner mig som en stor bov när jag smyger in i klassrummet med barnvagn och tycker mig se hur lärarn suckar tungt. Men jag tror också att jag är mer känslig inför Albins ljud än de andra. Minsta lilla suck tycker jag stör hela lektionen medans de andra förmodligen inte hör något alls.

Så det känns faktiskt fortfarnade som en win-situation. Även om det är lite läskigt att ha en bebis med sig på lektionerna. Men de närmaste 4 veckorna ska vi ägna tiden åt att diskutera i smågrupper och då kan det väl inte göra något om jag nån gång får studsa runt med en halvgrinig herre på armen? Skulle vara att de får svårt att höra vad jag säger om jag blir anfådd då…;)

Eftersom det är en halvtidskurs, men ändå 20p, fortsätter kursen hela våren med. Det återstår väl att se om jag fortfarande är lika entusiastisk när jag ska läsa klart min halvtidskurs SAMTIDIGT som jag fortsätter med kurserna på Lärarhögskolan… /Maria

Kolmården

Så var semestern nästa till ända och skulle bara krönas med en tripp till Kolmården med medföljande övernattning på Vildmarkshotellet. Vi föräldrar var lite smått oroliga då solen som lyst så varm och klar hela sommaren var ett minne blott och istället avlöste regnovädren varandra i en aldrig sinande ström. Till råga på allt insjuknade jag i feber kvällen innan. En ogenomtänkt långpromenad i snålblåsten under dagen gjorde att mjölkstockningen kom som på beställning. Men med hjälp av en snällt ätande lillebror och en varm vetekudde (används inte så ofta, men är värd mer än guld då den behövs!!) gick febern ner efer bara några timmar.

Morgonen för avfärden väcktes vi av att regnet fullkomligt öste ner. Vi blev genomblöta av att bara packa bilen! Humöret slog inga höjdrekord när vi åkte söderut. Men nån med inflytande tyckte uppenbarligen att vi var värda ett bättre öde, för söder om Nyköping, när vi hade ca 3 mil kvar slutade det regna. Vi hade sedan uppehåll och till och med lite sol resten av resan. =)

När vi kom dit packade vi ner allt i vagnen och begav oss in till djuren. Kylväska, mat, regnkläder, paraplyer och en hel massa annat… vagnen var med andra ord ganska tung… och vad i hela världen har de tänkt på när de gjort en djurpark på ett berg!!! Inte på stackars vagndragande föräldrar i alla fall! Jag ser helt plötsligt mina föräldrar med helt nya ögon när jag inser att de år efter år släpade runt på barn och packning bara för att vi skulle få se en massa djur.

Första dagen tittade vi alla djur. Jesper tyckte om aporna och elefanterna. Dagen avslutades med delfinshow. Jesper satt helt förtrollad, Albin var livrädd för den höga musiken, Johannes såg allt genom kameralinsen och jag satt och bölade för jag tyckte allt var så fint. Efteråt var det 4 rätt trötta personer som landade i de nybäddade sängarna på hotellet.

På kvällen blev det middag i restaurangen. Vår väluppfostrade son såg misstroget på kyparen när han visade att man fick rita med kritor på duken. Sen försvann han snabbt iväg till filmrummet som fanns vägg i vägg med baren. Det gjorde att vi vuxna kunde njuta av både mat och dricka (öl för den ene och alkoholfritt för den andra…) utan att behöva underhålla barn. =) Mycket genomtänkt av hotellet. Tack tack![thumb:1843:l]

Dag två var det så dags för att besöka Bamse. Det som Jesper sett mest fram emot och pratat om. Det var en högtidlig kille som klev innanför grindarna till den luvklädde björnens värld. Och sen ville han aldrig gå. Mest tyckte han om att stå och kika in på Lille Skutt som satt vid sitt bord och åt morötter.

Det visades även en teaterföreställning som vi gick på. När den var slut gav Jesper till ett illvrål och var helt otröstlig. Vi gick tillbaka senare för att han skulle kunna se teatern igen. Vi sa då att: Nu vet du att det kommer sluta så du behöver inte bli så ledsen. Vår tappre kille höll sig tills vi kom ut från teaterlokalen, då började tårarna rulla ner för kinderna igen.

Behöver jag skriva att inget annat var roligt den dagen. Vi fick tvinga iväg honom från Bamse för att vi skulle kunna se något annat och han var inte glad! Han var riktigt arg och ledsen. Apsur, för att använda Johannes uttryck.

Vi släntrade ut ur parken bland de sista alldeles innan de stängde och Jesper hade somnat redan innan vi kört ut från pakreringen, full av upplevelser och med många meter i benen.

Och elefanter och delfiner till trots, Bamse och hans kompisar är det som det pratats om efteråt…

/Maria