Kolmården

Så var semestern nästa till ända och skulle bara krönas med en tripp till Kolmården med medföljande övernattning på Vildmarkshotellet. Vi föräldrar var lite smått oroliga då solen som lyst så varm och klar hela sommaren var ett minne blott och istället avlöste regnovädren varandra i en aldrig sinande ström. Till råga på allt insjuknade jag i feber kvällen innan. En ogenomtänkt långpromenad i snålblåsten under dagen gjorde att mjölkstockningen kom som på beställning. Men med hjälp av en snällt ätande lillebror och en varm vetekudde (används inte så ofta, men är värd mer än guld då den behövs!!) gick febern ner efer bara några timmar.

Morgonen för avfärden väcktes vi av att regnet fullkomligt öste ner. Vi blev genomblöta av att bara packa bilen! Humöret slog inga höjdrekord när vi åkte söderut. Men nån med inflytande tyckte uppenbarligen att vi var värda ett bättre öde, för söder om Nyköping, när vi hade ca 3 mil kvar slutade det regna. Vi hade sedan uppehåll och till och med lite sol resten av resan. =)

När vi kom dit packade vi ner allt i vagnen och begav oss in till djuren. Kylväska, mat, regnkläder, paraplyer och en hel massa annat… vagnen var med andra ord ganska tung… och vad i hela världen har de tänkt på när de gjort en djurpark på ett berg!!! Inte på stackars vagndragande föräldrar i alla fall! Jag ser helt plötsligt mina föräldrar med helt nya ögon när jag inser att de år efter år släpade runt på barn och packning bara för att vi skulle få se en massa djur.

Första dagen tittade vi alla djur. Jesper tyckte om aporna och elefanterna. Dagen avslutades med delfinshow. Jesper satt helt förtrollad, Albin var livrädd för den höga musiken, Johannes såg allt genom kameralinsen och jag satt och bölade för jag tyckte allt var så fint. Efteråt var det 4 rätt trötta personer som landade i de nybäddade sängarna på hotellet.

På kvällen blev det middag i restaurangen. Vår väluppfostrade son såg misstroget på kyparen när han visade att man fick rita med kritor på duken. Sen försvann han snabbt iväg till filmrummet som fanns vägg i vägg med baren. Det gjorde att vi vuxna kunde njuta av både mat och dricka (öl för den ene och alkoholfritt för den andra…) utan att behöva underhålla barn. =) Mycket genomtänkt av hotellet. Tack tack![thumb:1843:l]

Dag två var det så dags för att besöka Bamse. Det som Jesper sett mest fram emot och pratat om. Det var en högtidlig kille som klev innanför grindarna till den luvklädde björnens värld. Och sen ville han aldrig gå. Mest tyckte han om att stå och kika in på Lille Skutt som satt vid sitt bord och åt morötter.

Det visades även en teaterföreställning som vi gick på. När den var slut gav Jesper till ett illvrål och var helt otröstlig. Vi gick tillbaka senare för att han skulle kunna se teatern igen. Vi sa då att: Nu vet du att det kommer sluta så du behöver inte bli så ledsen. Vår tappre kille höll sig tills vi kom ut från teaterlokalen, då började tårarna rulla ner för kinderna igen.

Behöver jag skriva att inget annat var roligt den dagen. Vi fick tvinga iväg honom från Bamse för att vi skulle kunna se något annat och han var inte glad! Han var riktigt arg och ledsen. Apsur, för att använda Johannes uttryck.

Vi släntrade ut ur parken bland de sista alldeles innan de stängde och Jesper hade somnat redan innan vi kört ut från pakreringen, full av upplevelser och med många meter i benen.

Och elefanter och delfiner till trots, Bamse och hans kompisar är det som det pratats om efteråt…

/Maria