Bröderna bus!

Så här i juletider har vi bestämt att Jesper ska sluta med blöjor helt, även på natten. Kanske inte helt genomtänkt då det stundar bortasovande snart. Men det är alltid lätt att vara efterklok… Det har gått drygt två veckor nu ungefär sedan han började sova i bara kallingar och jag tror faktiskt att det har vänt nu. De första två veckorna bytte jag sängkläder minst en gång ibland två gånger per natt. (Hans pappa går inte att väcka på nätterna, han sover djupare än Marianergraven!) Men nu har han varit torr de senaste tre nätterna! Vår duktiga kille!!! Naturligtvis kommer han att kissa i sängen igen, men det känns skönt att det vänt och att det faktiskt fungerar. Tanken att vi kräver något som han inte är mogen för har spökat i huvudet…

Lillebror i huset vill ju inte vara den som ligger på latsidan heller. Han har börjat förflytta sig ålandes på magen. Om det går framåt eller bakåt är än så länge ett lotteri och vi har fler än en gång fått plocka fram en ilsken kille som backat in sig under tv-bänken eller Jespers säng. Vilken väg det än går är han lätt att hitta, dregelpölar på golvet är det säkraste tecknet på att du är honom på spåren. Han har även börjat sitta, inte så stadigt ännu, men utan stöd. Annars tillbringar Albin det mesta av sin vakna tid med att hålla koll på idolen Jesper. När helst storebror är i närheten gör sig vi andra föga besvär att få uppmärksamhet. Jesper tar sitt idolskap med skiftande humör, men för det mesta finner han sig i sin lillebrors dyrkan och fyrar av leenden och busar med honom. Det värmer i föräldrahjärtat när man ser dem skratta tillsammans. För i oss vuxna har bröderna Bus de mest hängiva fansen! /Maria

Jullov

Idag står sista lektionen före jul på agendan. Det betyder inte slut på terminen dock, den avslutas med en 5timmars tenta den 20e januari. Men låt oss inte stirra oss blinda på den nu, lite julfrid vill jag ha i mitt förvirrade sinne. För jag blir bara värre och värre på den fronten! Om ni trodde att nyckelfadäsen var droppen behöver ni bara fråga min älskade sambo vad han tyckte om mig i lördags då jag glömde nycklarna i bilen, stängde bilen och gick därifrån, för att sedan leta nycklarna i väskan. När vi insåg att nycklarna låg på sätet inne i den olåsta bilen var det nog en av oss som var tvungen att räkna till tio både en och två och tre gånger innan han kunde prata med mig igen…

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att det är en kombination av lite sömn och ostrukturerat pluggande som ligger bakom mitt förvirrade tillstånd. Att plugga samtidigt som jag är hemma med Albin har inte varit någon höjdare för intellektet. Jag har kommit till insikt att jag helt enkelt inte kan plugga i små fragment. Under hösten har mina dagar sett ut ung. så här;

När vi kommer hem från dagis sover oftast Albin en stund, jag pluggar. En kvart senare vaknar Albin och vill ha mat och underhållning. Sen när han är nöjd lägger jag honom på golvet så att han får leka lite, jag kan plugga igen, har jag tur kommer jag ihåg vad jag läste sist, annars får jag börja med att skumma igenom det. En kvart senare har Albin tröttnat på att ligga på golvet och vill ha underhållning. När han sen sover igen hinner jag plugga lite till, den här gången en hel halvtimme tills han vaknar… Jag blir helt snurrig av allt småläsande! Ge mig tre timmar i sträck så jag kan läsa klart och sen tänka på något annat! Så mamma: Nej, jag håller inte på att gå in i väggen, jag lovar. Men hade inte kursen varit så himla intressant så hade jag nog hoppat av… den här hösten har jag verkligen inte visat mitt rätta jag vare sig hemma eller bland mina kurskamrater…

För att återgå till det jag började med, den sista lektionen, lämnar vi äntligen in vårt grupparbete idag! Vi har under hösten gjort ett stort grupparbete. För att vara en halvtidskurs är det ett nästan för stort enligt mig, det har tagit många timmar av jobb utöver lektionstimmarna… Men nu är det klart!!! Jag har haft turen att hamna i en bra grupp med trevliga människor. Eller så är jag bara så fullkomligt socialt begåvad att jag finner mig bland de flesta människor… Vi säger så! Det känns lite bättre då i den kantstötta självkänslan…

Nu stundar jul och vi åker upp till Iggesund i år. Det ska bli skönt att bli ompysslad av mamma och pappa. Kanske kommer lite av ordningssinnet tillbaka med lite föräldrakramar och Kalle Anka /Maria