Lite framtidsångest…och lite kritik

Kursen jag går nu ingår i det allmänna, obligatoriska block som när min tid på lärarhögskolan är slut ska vara min pedagogiska grund. Den här terminen hadlar mycket om bakgrunden till vårt skolsystem, vilka filosofier som ligger till grund för våra läroplaner och gemensamma värdegrund. Det är en kurs som alla studenter ser fram emot med skräck i sinnet. Jag lovar på heder och samvete att jag inte hört mer än två positiva röster om kursen. Jag har hört skräckhistorier om hur lärare rakt ut säger att de inte bryr sig eller ens vill undervisa och om de som gör det till en sport att ge så många skrivinlämningsuppgifter som bara är möjligt. Det är mycket litteratur att läsa… gamla filosofer var sällan fåordiga, kvantitet verkar gå före kvalitet. I den sörjan verkar det vara få lärare som faktikskt försöker göra något vettigt av alltihop. En av dem har jag fått.

Jag hade honom redan under den första obligatoriska kursen och insåg redan då att han förmodligen kommer vara en av de bästa lärarna jag kommer ha under mitt liv. Vi får jobba lite annorlunda än många andra. Inte lika mycket att skriva och lämna in. Men igengäld kräver han att vi är med på lektionerna och deltar i grupparbeten och diskussioner. Jag skrev att jag faktiskt har hört två till som inte spytt galla över den här terminen. De hade två lärare som ligger i fejd med ungefär resten av Lärarhögskolan pga deras åsikter om hur den sköts… Jag kan bara gissa att min lärare inte är en av dem som motarbetar dem…

Hur som helst, allt det här får mig att inse vilket enormt ansvar jag kommer ha när jag kommer ut som lärare. Jag kommer göra skillnad i mina elevers liv. Kommer de gå vidare ut i livet med en ljus eller mörk bild av skolan och framför allt hur kommer de se på sig själva och sina möjligheter. Jag kan lyfta mina barns självkänsla likaväl som jag kan stjälpa den… Det är en hisnande tanke när den väl slår in, men också en så lockande utmaning!

Under dagens lektion läste vi en text som bl.a formulerade lärande så här; Om du inte förstår något (i en undervisningssituation) är det inte dig själv du ska klandra. Det är lärarens skyldighet att hitta sätt att förmedla sitt budskap så att alla förstår.

… så sant så sant… Undrar om Lärarhögskolan läser sin egen litteratur, i så fall lever de inte som de lär när kvaliten på utbildningen hänger på om du har tur i det stora lärarlotteriet / Maria

I morgon

får jag äntligen krama mina barn och min darling igen. Mina armar längtar! De har saknat närkontakt länge nog nu. Skickade en puss på mms till Jesper. En bild av mig med plutmun och ett röstmeddelande där jag säger; Puss sötnos. Han hade tittat och lyssnat, men sedan konstaterat att; det är ju inte på riktigt ju, det är bara en bild…

Min sötnos vad go han är! Men innan mina armar får smaka kramar igen väntar en natt med ostörd sömn och en mysig tågresa i morgon. Det är inte fy skam det heller… / Maria

Tyst så tyst

är det i lägenheten. Johannes har tagit med sig barnen och åkt till släkten i Karlstad. De åkte för 10 minuter sedan och jag har redan tröttnat på tystnaden… Jag måste ut och gå en sväng!

Jag gissar att enda gången jag kommer tycka att det är skönt att vara själv är i morgonbitti mellan 6 (då Albin vanligtvis vaknar) och 10 då jag får sovmorgon. Förövrigt kommer det att bli en väldigt låååång vecka. /Maria

Kan du vissla så kan du svenska!

I min kurs i svenska som andraspråk har nu turen kommit till fonetik och prosodi. På svenska; hur du uttalar svenska språkets alla ljud och hur vi betonar olika ord. Enligt min lärare, förövrigt en riktigt rolig prick, har människor som vill lära sig svenska svårt att förstå skillnaden mellan o, u och y. Det enda som skiljer dessa ljud från varandra är hur vi formar läpparna. Dessutom är vårt sätt att säga o lite annorlunda än tex. engelskans o, lite lägre och bonnigare kan man kanske beskriva det som…

Säg ordet school och sen sol så hör ni att det faktiskt är ett lite snobbigare o i school.

För att hjälpa våra elever tipsade vår lärare om att man kan förklara genom att visssla; Om man visslar den lägsta tonen man kan, då har man munnen rätt inställd för att säga ett svenskt O. Om man sen visslar den högsta tonen man kan har man rätta trutmunnen för att säga U…

Säkert jättebra råd, men pinsamt att praktisera för en som inte kan vissla…. / Maria

Storm

Det är storm i stan och alla vettiga människor håller sig inomhus. Men en person ses envetet streta genom blåsten. Han hukar lite för vinden men fortsätter träget framåt. Är det en stackare som av någon anledning varit tvungen att ge sig ut? Nejdå, det är min käre man som helt FRIVILLIGT är ute och letar saker att fotografera! Jag vet inte om jag tycker att det är dumt och gulligt eller bara dumt… Fast det är kul att se hans ivriga blick när han ger sig iväg med kameran i högsta hugg. Ibland avundas jag honom hans intresse… Jag brinner inte för något på samma sätt som han gör. Och sen är han ju söt med… /Maria

Insert Tjena brorsan (img_2001_album.jpg) De här två är det absolut bästa jag vet! Jag kan inte bärga mig tills det är dags att börja en ny dag tillsammans med dem. (Ok, deras pappa får vara med på ett hörn med 😉 ) Over and out och godnatt från mig. / Maria

Lördag

Och äntligen dags för lite mamma-Jespertid utan någon bebis som ska komma först. Idag bär det av till badhuset, något som inte blivit av sedan i höstas och som både jag och Jesper saknat. Jag har iof sig inte saknat just badhuset, halväckliga duschar och hår i vattnet… men några timmar själv med min favorit sötnos gör att jag är beredd att stå ut med sånna små olägenheter. En härlig kommentar från Jesper när man (läs jag) kallar honom div. fåniga smeknamn som pussgurka och gullunge och sånt är; ”Jag är ingen pussgurka! Jag är en sötnos ju!!! Den kommentaren har fått fler än en förbipasserande att dra på smilbanden… /Maria

Vill inte vill inte!

Vaknade med huvudvärk idag. En envis tryckande värk som vägrar försvinna trots intag av treo. Till den har ett illamående kommit smygande. Vilket i och för sig inte är helt ovanligt när jag har den här värken, nån form av diffus migränliknande åkomma jag har som brukar kulminera i rejäl huvudvärk och sängliggande framåt kvällskvisten. Men så här i vinterkräktider blir jag toknojig av allt som kan tänkas vara tecken på att denna avskyvärda plåga är på intåg i hemmet. Så mitt mantra idag lyder; Det beror på huvudvärken, det beror på huvudvärken, det beror på huvudvärken… /Maria

Hittade en liten enkät på nätet…

… så jag klistar in den här med mina egna svar;

3 bra saker som du kommer ihåg från 2006.
* Albin kom hem till oss
* Mina föräldrar slutade röka efter mååånga års blossande.
* Mina två klasskompisar som under året växt från att vara just klasskompisar till vänner. Tack Lisa och Elin för att ni gör min vardag bättre och roligare!

3 mindre bra saker från 2006.
* Juni var jobbig med lång väntan med tjock mage.
* Hela hösten har varit ett lågvattenmärke.
* kommer inte på nått mer…

3 saker du hoppas ska hända 2007.
* Att sommaren blir lång och skön med mycket tid i stugan.
* Att Lisa och hennes familj slår till och köper stugan som är till salu vid vår.
* Jag skulle vilja resa någonstans. Det var länge sedan!

/Maria