Lite framtidsångest…och lite kritik

Kursen jag går nu ingår i det allmänna, obligatoriska block som när min tid på lärarhögskolan är slut ska vara min pedagogiska grund. Den här terminen hadlar mycket om bakgrunden till vårt skolsystem, vilka filosofier som ligger till grund för våra läroplaner och gemensamma värdegrund. Det är en kurs som alla studenter ser fram emot med skräck i sinnet. Jag lovar på heder och samvete att jag inte hört mer än två positiva röster om kursen. Jag har hört skräckhistorier om hur lärare rakt ut säger att de inte bryr sig eller ens vill undervisa och om de som gör det till en sport att ge så många skrivinlämningsuppgifter som bara är möjligt. Det är mycket litteratur att läsa… gamla filosofer var sällan fåordiga, kvantitet verkar gå före kvalitet. I den sörjan verkar det vara få lärare som faktikskt försöker göra något vettigt av alltihop. En av dem har jag fått.

Jag hade honom redan under den första obligatoriska kursen och insåg redan då att han förmodligen kommer vara en av de bästa lärarna jag kommer ha under mitt liv. Vi får jobba lite annorlunda än många andra. Inte lika mycket att skriva och lämna in. Men igengäld kräver han att vi är med på lektionerna och deltar i grupparbeten och diskussioner. Jag skrev att jag faktiskt har hört två till som inte spytt galla över den här terminen. De hade två lärare som ligger i fejd med ungefär resten av Lärarhögskolan pga deras åsikter om hur den sköts… Jag kan bara gissa att min lärare inte är en av dem som motarbetar dem…

Hur som helst, allt det här får mig att inse vilket enormt ansvar jag kommer ha när jag kommer ut som lärare. Jag kommer göra skillnad i mina elevers liv. Kommer de gå vidare ut i livet med en ljus eller mörk bild av skolan och framför allt hur kommer de se på sig själva och sina möjligheter. Jag kan lyfta mina barns självkänsla likaväl som jag kan stjälpa den… Det är en hisnande tanke när den väl slår in, men också en så lockande utmaning!

Under dagens lektion läste vi en text som bl.a formulerade lärande så här; Om du inte förstår något (i en undervisningssituation) är det inte dig själv du ska klandra. Det är lärarens skyldighet att hitta sätt att förmedla sitt budskap så att alla förstår.

… så sant så sant… Undrar om Lärarhögskolan läser sin egen litteratur, i så fall lever de inte som de lär när kvaliten på utbildningen hänger på om du har tur i det stora lärarlotteriet / Maria