Fjortisfasoner

Jag har blivit en fjortis och skaffat mig ett sommarjobb. Det känns så…ungt… Inte har man sommarjobb som 30-åring väl? Men nu har jag det i alla fall. Det är mitt extrajobb som lockat med ett halvtidsvick för en som ska vara föräldraledig… Känns skönt att ha en inkomst under sommaren.

I morgon ska jag dit och jobba på riktigt för första gången… Spännande!/Maria

Trotsig och arg

Hur kan man bli så arg? Så arg att hela kroppen bara skakar och man tappar förmågan att både tala och tänka. Så arg att man blir helt blockerad och varken kan gå frammåt eller bakåt eller nånstans överhuvet taget. Så arg att varje blick känns som en sådan stor anklagelse att man inte står ut med dem…

Vad är problemet? säger ni. Klart att det kan kännas så när man blir arg.

Jag veeet! Men hur orkar man med denna urladdning flera gånger i veckan? kontrar jag med då.

Jesper är sån just nu… Det är en hårfin linje mellan glädje och våldsamma utbrott. Den nya cykeln har vållat mest problem sedan de första dagarnas lyckorus. Han vill inte ha hjälm eller så sitter hjälmen fel eller så är det jobbigt att cykla i uppförsbacke eller så råkade någon förbipasserande titta på honom lite för länge… listan kan göras lång. Och när han väl börjat bli arg får ingen hjälpa honom, inte titta på honom och framför allt inte prata med honom… Det hela slutar oftast med att han bara står rätt upp och ner och bara vrålar på gatan…

Morgonens härdsmälta ledde till cykelförbud några dagar. Jag tror faktiskt att det både känns som ett straff och en befrielse just nu… /Maria

Tandtroll

Borta är det underbara tandlösa leendet… Nu har förta tanden kommit och mamma torkar en tår. Nog ler han underbart fortfarande men det är något speciellt med det där tandlösa… Nått oskuldsfullt och näpet… Nä, jag kan inte förklara det. Men kanske är det så enkelt att jag inser att han håller på att bli stor. Jag vill hålla kvar min bebis lite lite till… /Maria

Avhoppande student

Så var beslutet äntligen fattat och alla nödvändiga mail skickade! Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska hoppa av min halvtidskurs i svenska som andraspråk eller inte. Men sedan jag fick mitt extrajobb, som jag i och för sig bara har jobbat på två ggr än så länge, men som jag tycker är superkul bestämde jag mig så till slut. Och nu när beslutet är fattat känns det jätteskönt! Det är liksom klart då och jag behöver inte fundera längre. Jag kan alltid gå de 10p som är kvar en annan gång… /Maria

Äntligen!

[thumb:2078:c] Ja, faktiskt kan jag nästan höra Gert Fylkings röst när jag skriver det här. Som vår store lille kille har väntat på den här stunden. Vi hade tänkt vänta tills snön var borta, men så kom en av kompisarna susandes till dagis på en skinande tvåhjuling igår och sen har vi inte fått någon ro. Så för att behålla lugnet i huset blev det en ”storakillecykel” redan idag. Han var bedårande söt och envis som en åsna när han ömsom ropade KÖR! till cykeln för att få fart på den ömsom tog i när han trampade så vi trodde han skulle spricka. Men duktig var han! Han och Johannes var ute och cyklade tills det var mörkt ikväll och det lär nog inte vara sista gången… /Maria

Föresten…

Detta rum för barn… Kulturhusets del dit man kan gå och läsa, pyssla och spela spel med sina barn om dagarna. Är det för att det är gratis som de tycker att man som besökare ska behöva stå ut med vad som helst? Personalen som jobbar där är de mest otrevliga jag har träffat. Man får inte göra det, inte sitta där… den där leksaken är bara för större barn… Hade det varit ett ställe där man måste betala sig in skulle ingen gå dit det är jag säker på. Men bara för att det är gratis är det så lätt att slinka in när man inte har ork att göra något annat… sen träffar man på personalen och ångrar sig på en gång… och lovar sig själv att bojkotta stället. Men sen kommer det en till sån där dag utan inspiration… /Maria

På stan

Jag och Jesper var ute på stan med kompisarna Ville och Oscar. Deras mamma var också med och det var väl henne jag i första hand ville träffa. Men så här i efterhand kan man nog konstatera att vi knappt hann prata överhuvet taget. Lunch på Pizza Hut och sen lek på Rum för barn stod på agendan. Och vilken röra det blev… Ville det ena barnet göra en sak ville inte de andra och så delade vi oss och satt på varsitt håll. Säkert roligt för barnen, men knappast för oss vuxna… Så hädanefter ska jag köra med hemmaträffar, då kan man i alla fall få sitta stilla på samma ställe, speciellt när man envisas med att bo i en liten trea. Då han man rätt bra överblick över hela lägenheten från en och samma köksstol… /Maria