Äntligen!

[thumb:2078:c] Ja, faktiskt kan jag nästan höra Gert Fylkings röst när jag skriver det här. Som vår store lille kille har väntat på den här stunden. Vi hade tänkt vänta tills snön var borta, men så kom en av kompisarna susandes till dagis på en skinande tvåhjuling igår och sen har vi inte fått någon ro. Så för att behålla lugnet i huset blev det en ”storakillecykel” redan idag. Han var bedårande söt och envis som en åsna när han ömsom ropade KÖR! till cykeln för att få fart på den ömsom tog i när han trampade så vi trodde han skulle spricka. Men duktig var han! Han och Johannes var ute och cyklade tills det var mörkt ikväll och det lär nog inte vara sista gången… /Maria

  • Han var så OTROLIGT envis alltså. Fick inte röra däcket eller peta på ryggen för att hjälpa han upp för en liten backe eller över en liten ispuckel. Han skulle klara det själv!

    Och när jag nämde att vi snart skulle åka hem, då skulle han ge sig iväg åt andra hållet och lämna mig att gå hem själv.

    När vi väl kom hem så skulle vi gå med 3-hjulingen ned till förrådet och då förbereder jag han på att Albin kommer ta över den. Det var helt ok för han var ju stora killen nu. Och utan att ge det mera tankekraft gjorde jag han förbered på att nya cykeln med skulle så småningom gå över i albins ägor och då kom det…
    Tystnaden, uppladdandet och STORTJUTET…
    Fick snabbt backa och berätta att det bara var hans cykel.. Snart ser han målet med en större cykel och då kommer det vara en enkel match att få Albin att ärva denna nya cykel..