Trotsig och arg

Hur kan man bli så arg? Så arg att hela kroppen bara skakar och man tappar förmågan att både tala och tänka. Så arg att man blir helt blockerad och varken kan gå frammåt eller bakåt eller nånstans överhuvet taget. Så arg att varje blick känns som en sådan stor anklagelse att man inte står ut med dem…

Vad är problemet? säger ni. Klart att det kan kännas så när man blir arg.

Jag veeet! Men hur orkar man med denna urladdning flera gånger i veckan? kontrar jag med då.

Jesper är sån just nu… Det är en hårfin linje mellan glädje och våldsamma utbrott. Den nya cykeln har vållat mest problem sedan de första dagarnas lyckorus. Han vill inte ha hjälm eller så sitter hjälmen fel eller så är det jobbigt att cykla i uppförsbacke eller så råkade någon förbipasserande titta på honom lite för länge… listan kan göras lång. Och när han väl börjat bli arg får ingen hjälpa honom, inte titta på honom och framför allt inte prata med honom… Det hela slutar oftast med att han bara står rätt upp och ner och bara vrålar på gatan…

Morgonens härdsmälta ledde till cykelförbud några dagar. Jag tror faktiskt att det både känns som ett straff och en befrielse just nu… /Maria