1-års rapport

Husets snart 1-åring driver oss till vansinne med sitt humör, har matkastning som största hobby och övar klättring på alla möbler han når upp till. Vidare kryper han i springfart men vägrar att stå utan stöd. Han har precis börjat peka och säga ”dä!” men skakar på huvet och skrattar åt oss när vi försöker få honom att härma vad vi säger. Han älskar att leka med bilar och ett dreggelsprutande ”brr” är det mest förekommande ljudet när han är i närheten. Han ser fortfaranade kopiöst och fullkomligt upp till sin storebror(men för nummer 1 har hjältestatusen mist sin glans sedan lillebror börjat bli så rörlig att han inte får vara i fred någonstans.) Han är orädd för det mesta, men tycker inte om att vara i poolen i stugan. Han blir som ett otröstligt, vrålande monster när han blir övertrött men han kompenserar det med ett leende som smälter isberg bara han är utvilad igen…

Vår lilla kille växer och vi önskar att ni alla fanns lite närmare så ni kunde se mer! Kram på er alla. /Maria

  • Frida

    Vi önskar också att vi bodde närmre varandra.

  • mormor

    saknar det där vardagliga med er