Jag lyckades!

Så var det gjort! Min andra (Jo, jag har faktiskt varit med i Iggesundsmilen en gång i min ungdom) tävlingsmil. Och det var roooligt!!! Man hann liksom inte tänka på att man sprang. Det var musik, mycket folk och massa annat att titta på. Jag och Elin tog det ganska lugnt och gick faktiskt inte en enda gång på hela loppet! När det återstod 2km var jag grymt trött och när Elin glatt (ja, hon har tränat lite mer än mig…) deklarerade att hon tänkte öka farten lite sista km sa jag att vi ses i mål, men när hon väl spurtade iväg kom tävlingsmänniskan fram och jag hängde på hela vägen in i mål! Ingen höjdartid, men beviset finns här: http://www.tjejmilen.se/start/

Gå in under preliminära resultat och sök på mitt namn.  Nästa år ska det gå snabbare! /Maria

Klara, färdiga spri… lunka!

I morgon är det dags! Tjejmilen går av stapeln med en inspirerad, men inte helt topptrimmad tvåbarnsmamma på startlinjen. Det har under semestern blivit lite för många kvällar med ett glas vin i handen än jag tänkt samtidigt som dagarna mellan joggingrundorna blivit lite fler och fler… I går var vi och hämtade ut nummerlappen och storebror som var ledig från dagis fick följa med.

-Mamma, ska du vinna? frågade han när vi stod och väntade i kön till utdelningen.

– Eh, nä, mamma kommer inte att vinna…

– Varför inte då?

-Mamma är inte så snabb.

– Varför då?

Ungefär där när folk omkring oss började småfnittra tyckte jag att det var dags att byta ämne…

Jag återkommer med rapport efter utfört åtagande! /Maria

Nu börjar det på riktigt!

Livet som två-barnsföräldrar alltså. I morgon börjar lillebror inskolningen på dagis och om två veckor börjar Johannes jobba igen efter att ha varit hemma sedan i januari. Nu stundar tider av tidiga mornar, motsträviga barn och stressade föräldrar… Jag hoppas på en lång och varm höst så vi hinner bli riktigt inkörda innan vintern kommer med overaller och mössor… /Maria

img_7071-450x.jpg Modern i familjen har efter moget överläggande med sig själv insett att hon inte passar i långt hår och lät frisören klippa det i en piffig page sist hon var där. Och vipps! så fick hon komplimanger av sambon så det var tydligen ett beslut som föll honom i smaken! Och vad beträffar modern så blev hon så nöjd med resultatet att hon genast komleterade sitt nya uteende med lite nya klädesplagg. Det beslutet föll inte lika väl ut då fadern i huset anser att modern allt för ofta kommer hem med diverse påsar i händerna. Men man kan väl inte få full pott på allt!/Maria

Vm-guld i tokigheter

Den titlen innehas ohotat av mina föräldrar, i alla fall om min älskade sambo får säga sin mening. (Och ibland är jag faktiskt beredd att hålla med honom…) I dag när det vankades litet kalas för den nybakade tanten tryckte de in jubilarens mormor och morfar i sin röda volvo och åkte ner 30mil från Hudiksvall till Sollentuna för att fira underskriven, ta sig en stärkande kopp kaffe med tillhörande tårta och sedan efter lite samvaro med sina barnbarn styra kosan hemåt, 30mil igen…

Det är sånna här tillfällen som jag är benägen att hålla med sambon, men samtidigt blir jag så varm om hjärtat att det nästan växer ut bröstet på mig. Puss och kram på er min underbara familj! /Maria

Tant, tant, tant, tant

Igår blev jag officiellt tant… i alla fall om man ska tro alla runt omkring som välkomnar mig till ”klubben”. Jag har nog inte sett 30 som inträdet till tantstadiet sen jag fyllde 23, snarare har nog 40 varit en magisk gräns för mig vad gäller utvecklingen från potentiellt flirtobjekt på stan till gråklädd tant… Fast det kanske är jag som har förlegade fördomar om vad en tant är…

Om fallet är så att man faktiskt blir tant vid det magiska 30-årsstrecket måste jag nog säga att jag i sånna fall varit tant i flera år och tycker om det… så det så! /Maria

Söt blev… stor…

Nyklippt kille Äntligen blev det lite sommarväder och familjen kunde bosätta sig i sommarstugan utan att behöva regna bort. Nu skulle det även passas på att finjustera frisyren på lillebror, hans hårlängder uppmättes före klippandet till tofslängd, något som barnens far var mindre imponerad av. Barnens mamma som i vanliga fall brukar streta emot faderns ide om hur kort de små sötnosarnas hår ska klippas förvånade världen och klippte för egen hand av lillebrors bedårande hårsvall till en stram snagg. Det var dock inte helt smärtfritt och heller inte helt planerat, men hans hårsvallhet hade inte riktigt samarbetat när modern fixat med saxen så det var ett aningen ojämt resultat som hade åstadkommits. Fanns då bara en sak att göra om barnet skulle släppas till dagis utan att föräldrarna skulle behöva skämmas och det var klippmaskinen! Men moderns hjärta gråter… han blev ju så stor… /Maria

Stiltje och verklighet

Dålig uppdatering har det varit på blogg-sidan. Det har hänt en hel del, men jag har inte haft inspiration… Om 1 1/2 vecka börjar allvaret. Dagisstart för våra killar. För den ene en kärt återseende (det har blivit en del tjat om dagis den senaste tiden…) och för den andre är det premiär! I alla fall som ”intagen” Han har ju redan tillbringat en ansenlig tid innanför väggarna där i väntan på att storebror ska behaga följa med hem… Så då borde inskolningen gå som en dans? Man kan ju alltid hoppas…/ Maria