Höst

Och modern njuter och passar på att både köpa nya teer och en ny bakform. En sann urmoder som bakar sitt eget bröd sippandes ett fruktigt te… Njae, sanningen är väl snarare den att det helt enkelt inte går att varken dricka te eller baka bröd på sommaren då det enligt sann moderns-logik är både för varmt att utföra och att äta… Men nu är det dags att mysa till sig igen… Eller det är väl i sannigens namn nästan vinter, men modern är ju lite långsam i svängarna… /Maria

Kalasdag!

I morgon väntar kalas för drottningen och storprinsen. Kompisen Adrian har 4-årskalas. Så egentligen är väl inte drottningen varken bjuden eller speciellt sugen på att vara med… Men eftersom kompisens föräldrar envisas med att bo söder om stan så blir det inget lämna-och-sen-åka-hem-för-att-sen-hämta-när-kalaset-är-slut-senario. Jag blir nog kvar… om inte det verkar allt för kaotiskt, då kanske jag ringer och tvingar mig till ett besök hos Lotta som även hon bor på fel sida av stora staden. /Maria

Ledig

Idag är jag ledig. Det känns konstigt. På tisdag ska vi bli opponerade på det vi hittills skrivit på vår uppsats. Det innebär att någon annan läser vad vi skrivit och kommer med synpunkter och frågor. Igår skickade jag och Elin in vårt material… Så idag har jag inget att göra. Eller jo, jag skulle kunna sätta mig och fortsätta med resten av uppsatsen… Den är ju på inga vägar ens i närheten av att vara färdig. Men både jag och Elin har bestämt att idag ska våra överhettade hjärnor få vila från allt vad tjocka metodböcker heter. Men det känns som sagt underligt…

Jag hade trott att vi skulle behöva sitta idag med, så barnen var uppskrivna på dagis och lite ful som jag är ibland (jo, drottningen i residenset kan vara det då och då) så lämnade jag dem där i morse och nu sitter jag här i tystnaden och dricker mitt kaffe och bara… sitter…

Däremot på måndag då jag har bestämt mig för att komma tillbaka till verkligheten igen väntar en ”att göra-lista” som är typ en meter lång… Men till dess är det helg! /Maria

Imponerande

Stora prinsens ständige vapendragare, riddar Theodor fick småsyskon i vintras.img_6775-450x.jpg Två på samma gång. Har egentligen inte tänkt så mycket på antalet tills idag då prinsen och riddaren lekt hemma hos oss på eftermiddagen och riddarpappan kom för att hämta hem sonen. Med sig hade han båda tvillingarna. Den ena i en babybjörn och den andra käckt på höften. Jag måste säga att jag är lite imponerad av den bedriften! Själv har jag allt som oftast problem med att hålla ordning på en i famnen. Lägg därtill att han dessutom måste hålla koll på en riddare med lätta fötter och plötsliga infall. Långa armar och snabba fötter månne? /Maria

Utan gråt och med gaffel!

Lillprinsen, som av någon, garanterat kärleksfull, anledning har fått smeknamnet ”minigrisen” av en av sina dagisfröknar har nu två dagar i rad lämnat moderns famn till förmån för någon dagisfrökens dito utan varken gråt eller krumbukter. En milstolpe i den lille pluttens liv som gör att han blivit ännu lite större och mer självständig. Lägg därtill att han har slutat med att kasta sig i famnen på mig när jag hämtar för att istället se lite butter ut över att behöva avsluta sin lek och gå hem… img_9950-450x.jpg

Minns med lite ångest den tid då jag eller fadern fick jaga storebror runt halva dagiset för att få med honom hem… Men så länge de tycker om att vara på dagis ska man väl inte klaga… Fast brottningsmatcher i kapprummet kan jag gärna klara mig utan…

Höll ju på att snuva er på den andra delen av rubriken! Den smeknamngivande dagisfröken förkunnade stolt att lillprins Solstråle minsann ätit upp hela lunchen med gaffel idag! Ännu ett steg mot de stora killarna… och hans mamma kan inte låta bli att tycka att hennes lilla bebis växer alldeles för fort just nu…/Maria

Dagen idag

Dagen idag är en märklig dag, den är din… Dagen i går föll ur dina händer och dagen i morgon har du ännu inte fått löfte om… Men dagen idag har du, den kan du fylla med vad du vill…
När jag skrev rubriken kom jag på den här dikten som vi ofta läste på mellanstadiet. Konstigt vad vissa saker fastnar i minnet och dyker upp när man minst anar det… Fast slutet minns jag inte…

Det var ju egentligen inte poesistund jag hade tänkt utan en dagsrapport från residenset.
Drottningen har vikat en gång till, den här gången i en 6a! Det gick bra även det och det nyfunna självförtroendet tenderar att skicka den i vanliga fall något jordnära drottningen till högfärdigheternas land. Dock gör den allt större uppsatsångesten att hon tills vidare håller sig på marken…

Kungen stretar på med både jobb och förening och ömsom ler ömsom muttrar på kvällarna när han kommer hem. Lite ledsen över att inte vara ledig längre och kvällarna med framförallt Albin blir ju så korta…

Storebror blandar också hejvilt just nu. Går från topp till botten i humöret så fort och så ofta att förädrarna skulle behöva en seismograf för att kunna hålla koll på stundande utbrott.

Lillebror är den enda som är någolunda som vanligt. Han är mestadels glad men vägrar hårdnackat att gå och går lättast att hitta uppflugen på tv-bordet där man också ska kolla först vid eventuella tjut från honom. Att komma upp på bordet är uppenbarligen ingen garanti för att man kan komma ner…

Det vara allt för den här gången! /Maria