7920e plats

Det är vad man hamnar på om man springer på 1.13. Det är i alla fall på övre halvan då det var ca 21 000 som startade 🙂

1.13!

Här kommer jag!Bara 2 minuter långsammare än förra året spurtade jag i mål i tjejmilen. Jag hade hoppats på en tid runt 1. 15, men trott på en tid runt 1.20 så det blev en rolig överraskning. Räddningen blev, tror jag, en artikel jag läste i en löpartidning i helgen. Där stod det att om man ska springa en distans som man inte riktigt har ork för ska man gå INNAN man blir för trött. Jag tyckte det lät klokt och gjorde upp en grovt schema över hur jag skulle gå och springa. Resultatet blev som ni kanske redan försått att jag tycker lyckat. Jag kände mig faktiskt ganska pigg sista km! Tyvärr antar jag att mirakeltipset inte hjälper mot träningsvärk… jag är redan sjukt stel i musklerna, orkar inte ens spekulera i hur det kommer kännas i morgon. Jag hade faktiskt en egen hejarklack i år med då Johannes och barnen följde med in. Roligt för mig men nog ganska tråkigt för dem att stå och vänta så länge. /Maria

Fylleråridag

Jaaa må ja leeeeva, jaaa mååå jag leeeva! Shit! Hur många år är jag?
Folk frågar frågan och jag blir helt ställd, det skämtas om att man slutar räkna vid 30 och sanningen är att det är sant för min del. Jag VET INTE hur gammal jag blir… Såg på ”min” sajt www.blixtar.se idag att det stod siffran 34 som år jag fyller. Det borde väl vara rätt?

Och måste man sova räv vaaaaarje år eller? Även fast jag redan var vaken när Albin tjuvstartade morgonen med att dunka ett paket i skallen på mig för att sedan bli tillsagt av Maria att komma för att de skulle gå i samlad trupp om en stund då Jesper tittat klart på pokemon-programmet…

4 paket, Jesper och Albin gav mig strumpor och ett par kallingar.. 😀
Förutom de så fick jag fotoboken ”Kreativ fotografering med rätt exponering” och en VÄRSTING rakapparat! (Observera att det är länkat ovan så du kan klicka för att se vad det är för presenter!).

Rakapparaten har jag önskat mig, men det slutade upp att när vi väl öppnat paketet och jag påpekade för Maria att skäggstubb inte kommer sparas med en apparat då den inte är bra på att ta längre hårstrån så åkte vi och lämnade tillbaka den!

Förmiddagen spenderades sedan på att fundera ut på vad jag som är en riktigt bra present som jag vill ha och som jag behöver… Även fast apparaten ovan var enligt mig alldeles för DYR som present (ja, försäljaren lurade på henne en dyrare maskin än hon tänkt köpa från början!) så började vi spekulera i att en dvd-spelare med hårddisk vore en bra present (teknikfreak som man är)…
Anledningen är att dagen igår var strulig då vår dvd-spelare vägrade spela alla filmer vi matade den med… Även XBox-en som DVD vägrade fungera, då är ju en dvd-spelare något som vi behöver.
och att man sedan kan pausa live-tv när man exempelvis lägger barnen är ju en funktion man inte vet hur man klarat sig utan tidigare. Började redan där inse att vi behöver gå lite över den redan utökade budgeten för att få en vettig apparat….

Det slutade med att vi dubblerade den ursprungliga presentens pris (som redan var dyr nog och sedan i butiken blev ännu dyrare!)….
Det blev en CYKEL som jag snackat flera år om och som Cykelringen har rea på (enligt uppgift så har de alltid rea…)…
En Haro Flightline two!
Då vi velade mellan den och en annan cykel som var 500kr billigare på deras ”natt-öppet”-tid så vi inväntade klockslaget 19 då de satte ned priset extra på den andra cykeln.

Efter lite efterforskning på nätet så var Haro ett betydligt kändare och stabilare märke så även fast den i slutändan var den dyrare av de 2 (500kr) så fick det bli den…
Och här nedan ser du hemleveransen av den dyraste presenten jag någonsin fått vad jag minns just nu! (Även fast det var en investering där vi kommer ta av sparpengarna i slutändan. Men och andra sidan så har vi gemensam ekonomi så vad än presenten kostar så kommer vi betala det gemensamt… Så det är väl tanken som räknas? 😀 )

Vilken textmarathon ovan va? Och för att smidigt gå vidare så ska vi in och hejja på Maria som springer tjejmilen imorgon!
HEEEJAA!

Människor med vett och ovett

Så här glada var i mål förra åretPå söndag är det dags för tjejmilen. Jag och Elin är anmäldda men av olika orsaker, för mig mest p g a en sjukdomsfylld sommar, är ingen av oss i speciellt bra form för att ta sig runt 1 mil. Men medan en av oss har vett att förstå det (det är tyvärr inte jag!) och väljer att inte vara med är den andra av den åsikten att har man anmält sig ska man för sjuttsingen genomföra det med och dessutom går det att ta sig runt 1 mil ändå… Den mer vettiga av oss har lovat att komma och hålla den ovettiga sällskap och agera hejjaklack. Kan nog behövas då jag helt ärligt börjar fundera på vad det är jag ger mig in på… Förra året hade jag ju trots allt tränat betydligt mer… Hur det går återstår att se men en rejäl träningsvärk lär vara att vänta i början av nästa vecka. /Maria

Back to basic

Johannes har i egenskap av pillerknaprande diskbrockspatient varit sjukskriven på halvtid i ett par veckor. Då han pga allt pillerätande ändå mår rätt bra har det varit två helt underbara veckor med en man som kommer hem vid 2-snåret. Vi dricker lite kaffe för att sedan gå och hämta barnen och handla TILLSAMMANS. Bara det att inte vara den som alltid själv sköter all inhandling, dagishämtning och middagslagande har varit så skönt. Och vad mycket vi hinner prata med varandra när vi har hela eftermiddagarna ihop!

Nu är det heltid som gäller igen fr o m måndag så då är det tillbaka till gamla mönster igen… De här veckorna har fått både mig och Johannes att inse vilken lyx det skulle vara om han jobbade deltid. Det känns som om det skulle vara värt att få lite mindre pengar!

Men det skulle vi kanske ha kommit på lite tidigare. Fr o m årsskiftet har jag förhoppningsvis ett eget jobb att gå till och då får vi inte de där sköna eftermiddagarna ihop ändå… /Maria

Rutinmänniskor

Var på föräldramöte på Albins avdelning i tisdags och de gav nya tider att förhålla sig till. Förut har  de velat att barnen, som inte äter frukost på dagis kommer senast 9, för att de ska hinna göra aktiviteter innan lunchen som är kl 11. Det har varit så länge och jag är närmast expert på att komma mellan 10 i och 9. I tisdags kom de med önskemålet/kravet (beroende hur man väljer att se det..) att man ska ha lämnat barnet senast kvart i 9 i stället.

Inga problem, tänkte jag, men oj, vad jag bedrog mig! Rutinerna sitter bergfast och det är lögn att få ut ungarna ur lägenheten före 5 över halv 9. Och det beror lika mycket på att jag inte blir färdig i tid som att de inte blir det… Lägg därtill att Albin har börjat gå själv till dagis istället för att åka vagn och ekvationen att få ner båda barnen till dagis på mindre än 10 minuter blir omöjlig.

Idag bad jag om dispens för rutinomläggning… /Maria

Äsch!(funderar över stavning här…)

Antal nya rader på CV´t idag = 0

Jag kommer aldrig få till det 🙁

/Maria

Skrivkramp

Att det ska vara så svårt att skriva ett CV! Jag har suttit ett bra tag nu och fått ur mig mitt namn och adress och telefonnummer (heja mig!!!) och ett inledande stycke som är på 4 rader…. Jag är ju urdålig på sånt här! Jag har ju fått de flesta av mina jobb genom kontakter… sista gången jag skickade in ett regelrätt CV var när jag sökte jobbet på Taxi Stockholm för, vad kan det vara, 7 år sedan…

Och att söka jobb så här, liksom skicka till alla och hoppas på att någon svarar har jag inte gjort sedan jag kom hem efter jorden-runt-resan för sisådär 10 år sedan… Det känns lite läskigt att jag verkligen inte har något att göra alls efter december om jag inte får jobb…/Maria

Så tyst, så tyst

Johannes är på jobbet och barnen på dagis och jag sitter vid datorn och pluggar. Det är länge sedan det var så tyst och stilla i lägeheten… Lämningen av barnen gick över förväntan idag och jag har gjort klart resttentan. Dagens uppdrag avklarade med andra ord. /Maria

Tillbaka i verkligheten

I morse försvann Johannes till jobbet för första gången sedan innan semestern och i morgon är det dags för dagis igen… Jag har hämtat ut den beställda kurslitteraturen och i morgon när killarna är lämnade ska jag sätta mig och göra klart den där resttentan som jag har kvar sedan naturvetenskapskursen. Det börjar med andra ord dra ihop sig till vardag igen. Det är både skönt och vemodigt…

Jag, som är en stor vän av hösten, har redan gått och fingrat på både stövlarna och strumpbyxorna i garderoben. Jag älskar den där tiden då man kan klä på sig lite mer än under sommaren men ändå inte fryser halvt ihjäl när man väntar på pendeln. Tråkigt är att hösten även för med sig dagisbaciller och massa tider att passa… /Maria