1.13!

Här kommer jag!Bara 2 minuter långsammare än förra året spurtade jag i mål i tjejmilen. Jag hade hoppats på en tid runt 1. 15, men trott på en tid runt 1.20 så det blev en rolig överraskning. Räddningen blev, tror jag, en artikel jag läste i en löpartidning i helgen. Där stod det att om man ska springa en distans som man inte riktigt har ork för ska man gå INNAN man blir för trött. Jag tyckte det lät klokt och gjorde upp en grovt schema över hur jag skulle gå och springa. Resultatet blev som ni kanske redan försått att jag tycker lyckat. Jag kände mig faktiskt ganska pigg sista km! Tyvärr antar jag att mirakeltipset inte hjälper mot träningsvärk… jag är redan sjukt stel i musklerna, orkar inte ens spekulera i hur det kommer kännas i morgon. Jag hade faktiskt en egen hejarklack i år med då Johannes och barnen följde med in. Roligt för mig men nog ganska tråkigt för dem att stå och vänta så länge. /Maria