Att vara den som inte förstår

På jobbet upplever jag just nu en underlig situation. Jag förstår inte allt som sägs. Och mitt handikapp blir större av att jag i min okunskap undviker att ta kontakt med vissa andra vuxna för att slippa jobbiga situationer. Det kan tyckas fånigt, men det krävs mod  att våga vara så ödmjuk att man tar kontakt med någon som man vet att man inte kommer kunna samtala med på lika villkor. Jag har inte varit så modig än…

Men mitt löfte till mig själv inför nästa vecka är att inleda samtal med mina döva kollegor. Det kommer bli fel, men det får det bli då… Jag mötte en av mina kloka grannar idag efter jobbet och jag uttryckte mitt sviktande mod och hon sa att bara man sätter igång så kommer det kännas bättre. Så nu gör jag det! Direkt på måndag ska jag fråga hur de mår. Den ena måste jag dessutom fråga vad hon har för persontecken, det har jag glömt bort mitt i all information. Men jag ska inte göra det lätt för mig genom att fråga någon annan (hörande) om det utan jag ska fråga henne.

Nu är mjukstarten över, nu är det bara att hoppa och jag ser oerhört mycket fram emot det samtidigt som det är det läskigaste jag gjort! /Maria

  • johannes i soffan

    ja! nu börjar de likna något. fortsätt att vara konsekvent och berätta vad som händer.

  • johannes i soffan

    tagga inläggen bara med samma tagg så man kan följa vad som händer.