Jobb- och skridskopremiärer

Som Johannes redan har avslöjat nedan åkte det skridskor i tisdags. För Jesper var det första gången. På vägen dit träffade vi några kompisar som också skulle åka och det hela gick över förväntan. Jesper brukar ju ha en tendens att sura ur på noll sekunder om det är något han inte kan eller om han förlorar i spel och sånt, men efter 15 minuter hankade han sig fortfarande fram med stapplande steg utan att gnälla. Men sen passerades gränsen för hans ork och killen blir helt sanslöst arg för att han inte kan åka utan att ramla och då var det bara att packa av grillorna och gå hem för den här gången… Men väl hemma vill han åka igen så det var inte allt för hemskt tydligen…

Idag var det första dagen på nya jobbet för mig! Inte så läskigt som jag trott, dagen har mest bestått av information av olika slag. Inte speciellt roligt med andra ord… En stund på eftermiddagen var jag inne i barngruppen och det var superkul! De barn som var där i dag var alla ganska bra på att prata så jag sattes inte på allt för hårda prov vad gäller teckenspråket. Alla döva barn som finns på avdelningen just nu har gjort sk. ci-inplantat som gör att de hör. Det innebär att det inte finns några helt döva barn på avdelningen, bara barn med olika svårigheter av hörselnedsättning. Det som är svårt är att många av barnen ligger mil efter jämnåriga hörande barn i sin språkutveckling.

Så långt är allt ganska lugnt, men de två helt döva arbetskollegor som finns på avdelningen har jag bara vågat svara på tilltal ifrån idag… jag fattar typ inte ett ord av vad de säger än… 🙂 /Maria