Albin har hittat min hårklämma och tycker att han är SÅÅÅ fin!
Svensk sommar
Jag har fått konkuranns om Johannes uppmärksamhet av hans nya telefon...
Skära gips är inte lätt med två små hjäpredor runt benen
Jesper tycker att "vuxensaker" är coola...
... medan Albin snabbt tappar intreesset och börjar flamsa...
Mer bilder snart! /Maria
Vildingarna börjar så smått att vänja sig vid att vara i en stundtals väldigt stökig och högljudd tvåbarnsfamilj… De båda barnen turas om att bråka om vem som ska hålla i vilken katt och vem som ska få leka och bära. Bara att vänja sig antar jag… Vi vuxna försöker så gott vi kan freda kattungarna från terrorn, med skiftande resultat. Förhoppningsvis kommer nyhetens behag att lägga sig ganska snart och katterna blir ett vardagligt inslag i våra liv och inget exotiskt som behövs slåss om…
När de inte blir attackerade av småbarnshuliganer blir de sakta tuffare och tuffare. De har börjat leka och busa även här hemma… /Maria
Små vildingar som samsas om samma mat
Jag fick en (två) superduperpresenet av Johannes när jag fyllde år. Jag fick välja två evenemang som vi ska gå och titta på i höst. Jag valde den här. En , enligt min arbetskollega, superhäftig teaterupplevelse full av glamrock och 80-tals musik. Vi ska också gå på det här. Det datum vi har bokat ska bl a Johan Rheborg vara med, blir nog riktigt roligt det med 
.
Så nu återstår att hitta barnvakter till den 25 september och 1 oktober… Men det löser sig nog det med /Maria
Har under semestern plockat bär i långa banor! Hallon, blåbär och svarta vinbär. Lite har blivit sylt och resten ligger i frysen i väntan på vinterns paj- och muffinsbak.
Hade tänkt göra lite saft av resten av de svarta vinbären nu sista dagarna i stugan, men dels fick vi ju annat att tänka på när vildkatterna bestämde sig för att hälsa på och sedan så händer det nått när vi närmar oss slutet av en lång stugvistelse… Vi tappar lusten och orken att göra något och går faktiskt mest och väntar på att åka hem… Lite konstigt är det, men både jag och Johannes känner samma sak. Har jag tur har de sista bären inte hunnit bli övermogna när vi åker dit över en helg nästa gång så jag kan göra en flaska saft eller två… men det dröjer några veckor så jag får nog nöja mig med det som finns hemplockat redan…
Jag fick i alla fall skörda det som var kvar i vårt lilla morotsland idag. Barnen har varit där och ätit upp de flesta, men några finns kvar att knapra på hemma med /Maria
Nyskördade morötter!
Hade alldeles för mig att vi hade ett våffeljärn i stugan och köpte därför med ett paket våffelmix för att äta till lunch någon dag. När vi kom dit visade det sig att vi tagit hem det till stan. I ett av skåpen har det legat ett gammalt våffeljärn och samlat damm, men som nu fick chansen att komma till användning igen.
Lite pilligare var det och det osade en del när det rann ut matfett på spisplattan, men allt som allt fungerade det bra! Våffellunch blev det och det kan tänkas att det gamla järnet blir använt fler gånger faktiskt… /Maria
Ser ganska gott ut...
Idag har vi rymningssäkrat köket i stugan för att katterna ska kunna gå runt fritt utan att vi riskerar att behöva ge oss ut på jakt igen. Katterna har fått stöka runt och bekanta sig med oss och rummet. Dagen har inneburit mindre och mindre fräsande och fler och fler utflykter runt i rummet. De var dessutom nästan kusligt synkade när de bajsade på golvet i princip samtidigt… Snabbt snickrades det till en låda som fylldes med lite sand och sedan har vi inte behövt torka upp fler saker…
De äter och vi har allt eftersom fräsandet blivit mindre även tagit bort handskarna och både vi vuxna och Jesper lyfter nu upp dem utan problem. De är fortfarande inte nöjda just när man kommer mot dem när de är på golvet eller ligger i något hörn, men jämfört med igår går det bättre och bättre.
Efter middagen tillverkades en kattleksak, en sån med en pappersbit på ett snöre och barnen har turas om med att locka dem till lek. De fattade snabbt galoppen och har lekt både med leksaken och med varandra nu under kvällen. Det är riktigt roligt att se att de blivit såpass trygga redan att de busar runt med varandra! /Maria
Matpaus
De små söta kissarna hade en del annat med sig i pälsen… fästingar…En av dem gick inte att missa. Den satt ovanför ögat på den svarta som ett horn. Läskig värre! Johannes hävdade att han minsann gjort sitt vad gäller borttagande av stora fästingar eftersom han tog bort den som satt på Jesper för några veckor sedan så det var bara att skrida till verket. Det är inte kul att klämma på dem när de är stora som ärtor! Men jag lyckades få bort den i pannan + två bamsingar till vi hittade när vi kollade igenom pälsarna. En liten en som inte satt sig än hittade vi med. Vi la alla i en mugg innan vi gjorde nått mer och då passar den lilla fästingen på att sätta sig fast och äta på en av de större. De vinner ju inga charmpoäng precis de där små glupska sakerna… / Maria
Två av de stora fästingarna, den ena med den lille glupske parasiten hängandes på magen.
Igår ropade Johannes på mig utifrån gården. När jag kom ut sa han åt mig att titta på vedhögen… Döm om min förvåning när jag gör så och helt plötsligt ser två små katthuvuden kika fram bakom vedklamparna. Fyra små ögon plirade på oss, både skyggt och nyfiket.
Vi inledde operation kattfångning, vilket visade sig bli lite mer komplicerat än vi tänkt oss. En av kissarna hittade ett litet kryphål och smet iväg när vi skulle fånga den. Den andra gjorde sitt bästa för att skrämma iväg oss med sitt fräanse, men hade ingen lycka. In i vår improviserade kattkorg, gjord av en trädgårdskorg och lite hönsnät.
Kissarna i korgen
De följande timmarna hann vi med att handla kattmat, ringa djursjukhus och få lite råd samt klura på en bättre kattbur medan vi höll våra ögon öppna efter den lille som hann smita. Så hörde vi den, jamandes ute i skogen. Jag smög från ena hållet medan Johannes smög från andra.
Vi hittade den inkrupen i en rishög och när jag försökte nå den från ett håll smet den ut åt det andra hållet och hade nog inte räknat med att det skulle finnas en till hemsk människa som stod och väntade där… Johannes lyckades med nöd och näppe fånga in den i svansen, viket gjorde att den var ännu argare än sin kompis. När båda var fångade i korgen gav vi dem lite mat och vatten som de efter lite tvekan och fräsande åt med god aptit.
En helsvart, som visar sig vara en tjej.
Den andra har vit nos och vita tassar och är en liten kille.
Johannes läste runt lite på olika bloggar om vad andra gjort för att bli kompis med vildkatter och bl a så står det att man måste ”tvångskela” med dem för att vänja dem vid människor. Vi plockade upp dem, utrustade med handskar och handdukar, men det gick bättre än väntat. De spottar och fräser när vi tar upp dem, men så fort de är uppe i famnen är de lugna… Så lugna att vi, förutom att tvångsgosa med dem, tog bort fästingar. Riktiga värstingfästingar som jag ska skriva mer om sedan. /Maria