
Den barnfria mamman strosade i maklig takt genom centrumet innan hon slog sig ner på ett fik och njöt av en mocka latte. ..

Den barnfria mamman strosade i maklig takt genom centrumet innan hon slog sig ner på ett fik och njöt av en mocka latte. ..

Barnen skuttade glatt in i mormor och morfars bil och brydde dig inte nämnvärt om mitt tjat om att jag och pappa kommer upp snart. -Jaja, mamma, hej då.
Då hade jag en timme att slå ihjäl innan mitt tåg tillbaka går. Den fördrevs med en mcfeast och en promenad. Så nu står jag och väntar in tåget hem. Det har börjat snöa ,så vi får väl ser om jag kommer hem.
Det viktiga var ju att vi kom upp, hem kommer jag på nått sätt…
Ja, vad säger man. Träningsvärk är ett ord som ligger nära till hands… Inga pauser och precis som utlovat, enkla kombinationer så att man kunde hänga med och ta ut svängarna direkt. Inga tråkiga pauser mellan låtarna heller utan fullt ös hela tiden… Det var som att springa, fast roligare! Efter en halvtimme hade jag kramp i vaderna, efter hela timmen var jag helt slut! Men med en superhärlig energi som gjorde att jag i glatt mod faktiskt orkade jogga hem

Eftersom vi är hemma den här veckan passar jag på att gå på ett träningspass som jag varit sugen på länge, men att gå iväg och träna halv6 en vardag är lite svårt då tiden är mitt i hämta barnen-laga middag-racet…
Kondition, med enkel koreografi…borde passa den gamla fotbollsspelaren perfekt…

Killarna skakar rumpa till musik i tv-rummet. Jag har stängt dörren till matrummet, för lite privacy med min dator. Har en kursuppgift som måste in. Ljus, kaffe, några knäck…ganska trevligt ändå…
…och det är inte bra, säger farbror doktorn, det räcker med ett… Det mörkblå benet på vänstra bilden är båtbenet. Det inringade på högra bilden är mitt delade båtben. För länge sedan, när jag räknar efter ca 15 år sedan, trodde jag att jag stukade handleden när jag var fotbollsmålvakt. Det gjorde jag inte, jag knäckte båtbenet… Det får jag sota för nu… på senare år har det börjat göra ont! Förmodligen en kombination av många års slitage av benen runt skadan, lyftande av både mina egna barn och barn på jobbet och kanske även handrörelser som jag gör när jag tecknar…
Jag är nu satt i operationskö av farbror doktorn och kan vänta mig en tid någon gång i vår. Enligt vad jag förstått kan man laga på två sätt; Endera tar man en benbit från höften och lagar båtbenet med eller så opererar man ihop de trasiga bitarna med benen runt omkring, sk steloperation. Tar de ben från höften är det narkos och sova som gäller under den operationen, det andra alternativet är förmodligen i vaket tillstånd… vet inte vad som skrämmer mig mest…. bli sövd eller vara vaken och veta att de gräver i min arm…
Det värsta är trots allt att ju mer jag läser om hur andra har haft det med samma operation desto mer inser jag att det inte kommer att bli bra på en vecka efteråt… det står hemska saker om gips i månader… Jag hade mer tänkt mig att vara hemma och vila upp mig i kanske en vecka efteråt…

Min onda handled har tagit mig genom några röntgenundersökningar under hösten. Nyligen fick jag veta att läkarna på Löwenströmska, som är vårt lokala sjukhus i Sollentuna inte kan göra något, så jag blev remitterad till handkirurgenmottagningen på Södersjukhuset. Besöket och domen kom idag.
Båtbenet är av sedan många år tillbaka med skavande benbitar dom följd. Det i sin tur har lett till artros och stelhet.
Receptet är operation, endera steloperation eller lagning med benbit från höften. Läkaren tyckte jag sökt hjälp i bra tid då problemet skulle ha förvärrats ju länge tid dom gått…
Jag lägger upp röntgenbilden senaste.

En till oss och en till barnen, serveras med pepparkakor och chips…
En nackdel med mitt jobb är att jag har svårt att få ledigt för att titta på Luciafirande och sånt eftersom vi firar samma saker på mitt jobb och det alltid behövs många ur personalen där för att möta föräldrar och hålla ordning. Det har gjort att jag i år inte ens har försökt få ledigt eftersom jag blivit nekad förut. Så råkade jag se förra veckan att Lucia i år sammanfaller med min tidiga tisdag i schemat…. jag slutar 14:15! Luciafirandet både på jobbet och på Albins förskola börjar 15. Jag kommer alltså att kunna vara med på Albins firande i år! Jag ler i smyg och är tyst som en mussla över det så att inte min arbetslagsledare ska få för sig att ändra i mitt schema…
Här är killen ifjol…

Varm choklad, eller kakao, som man uppenbarelsen säger hos den värmländska delen av familjen,lite prat om dagen och allmänt mys… förbyttes snabbt till gnäll om varför man inte får sitta framför tv’n och äta… ibland kan bilder ljuga mer än ord, men håll med om att det ser mysigt ut…