Det här med kvällsmöten…

Jag har hamnat ”fel” i schemat i höst… Alla personalmöten hamnar på de dagar som jag slutar tidigt.. inte roligt alls! Varannan måndag har jag arbetslagsmöte mellan 4 och 6. Har man tur, så ligger personalmötena, som börjar 6 och håller på till 8 eller 9 i gång i månaden, på samma kväll så man bara kör på. Men inte för mig den här terminen… jag har lyckats pricka in dessa personalmöten varje gång jag slutat tidigt.

Det betyder att jag, ganska precis, hinner hämta barnen och gå hem och laga middag, men inte hinner äta innan det är dags att gå tillbaka till jobbet för kvällsmöte… En ”snäll” kollega, som går ung lika tider som mig, har räknat ut att vi har haft endera arbetslagsmöte eller varit tvungna att gå tillbaka och vara med på kvällsmöten 6 veckor i rad…
På måndag är det daga igen…
/Maria

Smycken

En mamma på jobbet gör egna smycken som hon säljer. Vi på jobbet är trogna köpare och var och varannan går numer runt med hennes kreationer… :)

Det här gav jag bort till en kompis som precis blivit färdig lärare.

En liten ängel runt halsen

/Maria

Dagar i solen

Två tisdagar i rad har jag befunnit mig på Sollentunavallen åkandes skridskor, ätandes matsäck, njutandes av solen men framför allt sett hur några av barnen från jobbet sakta med säkert bemästrar skridskokonsten. De har slitit och kämpat och varit oerhört stolta över sina framsteg. Vi pedagoger har fått äran att få vara med när självkänslor växer… det är stort!

Lite uppskattning betyder så mycket

Idag hade en förälder skrivit beröm till oss i barnets kontaktbok. (Eftersom barnen på mitt jobb åker taxi så träffar vi ju inte föräldrarna dagligen utan skriver till varandra i böckerna) Och eftersom jag jobbar lite extra med detta barn kändes det naturligtvis superroligt!

Glad och påmind om hur bra man mår av beröm och uppmuntran passade jag på att ge Jespers dagisfröken en dos av samma mynt när vi träffades på hemvägen idag. Kankse gick även hon hem med ett glatt hjärta och gladde någon ytterligare… /Maria

Swisch! Swosch!

Vad veckorna går fort! Det är inte klokt, men snart är det mitten av maj! Jag har jobbat i nästan prick 4 månader och fått min första semester på många år beviljad. (Mamma och pappa, vi får ta Gävleövernattning för jag jobbar veckan efter ni haft kidsen)

I mogron är det torsdag igen och det betyder snart slut på ännu en vecka.

Jesper har nu träffat sina blivande fröknar två gånger och snart ska de dit och äta lunch och bekanta sig mer med dem och sina kommande klasskompisar. Killen börjar bli stor!!! Snart har vi en skolkille i familjen… Det känns stort, häftigt och lite skrämmande!

/Maria

Första föräldramötet!

Jag måste ha en skruv lös nånstans… första föräldramötet och jag ska prata lite och dessutom presentera mig och jag har inte vett att vara nervös. Jag tycker bara att det är roligt att prata inför människor… I skolan var jag alltid en sån där konstig elev som tyckte om att hålla föredrag och dessutom pratade utan att läsa innantill…

Kanske ska tillägga att det inte var på teckenspråk jag pratade, det finns alltid tolk med på möten och sånt… då hade det nog varit lite mer pirr i magen! /Maria

Eftermiddag i solen

Jag går på 6veckorsschema, en fredag av dessa veckor slutar jag redan halv 2. Vad kunde vara bättre tajming än att ha den fredagen just idag! Jag vinkade glatt hejdå till mina stackars kollegor, strosade förbi konditoriet och köpte lite mellanmål, sedan hämtade jag barnen och vi begav oss till en lekpark för intag av sol, lek och mellanmål…

En helt super eftermiddag som dessutom bjöd på lekkompis till barnen och pratkompis till mig eftersom en bekant också hade haft samma tankar och letat sig ut i solen. När vi lapat sol färdigt begav vi oss hemåt och inväntade Johannes innan vi åkte till Stinsen och käkade middag… Nu är det hockeyfinal! /Maria

Fotspår i snön

Albins båda skoavtryck till vänster och Jespers ena till höger

Albins båda skoavtryck till vänster och Jespers ena till höger

På jobbet arbetar vi med identitet tillsammans med barnen. Vi har bl.a gjort hand- och fotavtryck, pratat om hur vi ser ut och andra saker. En sak vi gjort är att titta på våra egna spår i snön. Vi försöker visa på att alla är viktiga och alla lämnar spår… Det är svårt att lämna kvar idéerna på jobbet när jag går hem, speciellt när Jesper är i en fantastisk upptäckar- och funderarperiod, så idag när vi gick hem från dagis gjorde vi fotavtryck i snön…