På kursen jag går på nu har jag hamnat i en klass med stor majoritet av blivande högstadie- och gymnasielärare. Kursen handlar om, som jag skrev för några dagar sedan, att planera och bedöma både sina egna insatser och elevernas kunnande.

Och även fast jag egentligen inte alls anser att det är något trivialt över att lära en 7-åring att räkna, det är bara en annan nivå av lärande, så känns det lite simpelt att sitta och redovisa om hur man tänkt sig olika lektioner och metoder för att se hur eleven lärt sig något när de flesta andra redovisar lektionsplaneringar och providéer om Balkankonflikten och liberalismen…

Men så på förra lektionen fick jag faktiskt lära dessa kunniga blivande gymnasielärare något de inte visste! Jag hade planerat lektioner om 10kamraterna och klasskompisarna satt som fågelholkar. Det kanske ni också gör, men det är inte så svårt. Alla ental har en kompis som den tillsammans bildar talet 10 med. 8 och 2, 4 och 6 osv. Dessa är viktiga att traggla in med eleverna då de ligger till grund för att kunna räkna större tal senare. Kan man att 8+2=10 är det inte så svårt att förstå att 80+20=100 osv…

Så vi lägre-åldrarlärare fick sträcka på oss och njuta av att kunna något som de inte kunde för en gångs skull!

/Maria

Så här på sista terminen har de lagt in en kurs i hur man bedömer elevernas kunnande och utvärderar sin egen undervisning. Det är supersvårt! Gjorde en gruppuppgift på förra lektionen som blev totalsågad av läraren . Har gjort en individuell till lektionen i morgon… Det hela går ut på att man ska bena ut vad det faktiskt är man vill att eleverna ska lära sig av just den och den lektionen, inte bara allmänt luddigt ´lite matte´. Det är faktiskt svårare än jag trott, speciellt när man efteråt ska kolla om de stackars eleverna faktiskt lärt sig det jag hade tänkt eller något annat eller kanske inget alls… /Maria