Jag har två båtben…

Min  röntgenbild

Min röntgenbild

…och det är inte bra, säger farbror doktorn, det räcker med ett… Det mörkblå benet på vänstra bilden är båtbenet. Det inringade på högra bilden är mitt delade båtben. För länge sedan, när jag räknar efter ca 15 år sedan, trodde jag att jag stukade handleden när jag var fotbollsmålvakt. Det gjorde jag inte, jag knäckte båtbenet… Det får jag sota för nu… på senare år har det börjat göra ont! Förmodligen en kombination av många års slitage av benen runt skadan, lyftande av både mina egna barn och barn på jobbet och kanske även handrörelser som jag gör när jag tecknar…

Jag är nu satt i operationskö av farbror doktorn och kan vänta mig en tid någon gång i vår. Enligt vad jag förstått kan man laga på två sätt; Endera tar man en benbit från höften och lagar båtbenet med eller så opererar man ihop de trasiga bitarna med benen runt omkring, sk steloperation. Tar de ben från höften är det narkos och sova som gäller under den operationen, det andra alternativet är förmodligen i vaket tillstånd… vet inte vad som skrämmer mig mest…. bli sövd eller vara vaken och veta att de gräver i min arm…

Det värsta är trots allt att ju mer jag läser om hur andra har haft det med samma operation  desto mer inser jag att det inte kommer att bli bra på en vecka efteråt… det står hemska saker om gips i månader… Jag hade mer tänkt mig att vara hemma och vila upp mig i kanske en vecka efteråt…

Tråksöndag

Dagens bild 15/2

Dagens bild 15/2

Dagen började med att vi fick åka in till Astrid Lindgrens barnsjukhus eftersom Albins finger svullnat upp. Han klämde fingret i en dörr i tisdags på dagis och i fredags svullnade det upp som en ilsket röd ballong. Efter att ha rådfrågat de kloka kvinnorna på vårdguiden och fått en tid bokat på barnakuten bar det iväg… Det blev ett fasligt rännande mellan olika doktorer, sköterskor och röntgen… Jag är så fascinerad över att en enda person inte kan göra två saker…

Läkaren konstaterar: det där måste läggas om, då får man snällt gå ut och sätta sig i väntrummet igen och vänta tills någon sköterska har tid att göra omslaget, för det är uppenbarligen absolut inte läkarens jobb… Vi kom därifrån efter rätt precis tre timmar i alla fall och det får väl anses som bra en söndag på akuten, antar jag…

Inget var brutet i alla fall, men infekterat så killen har fått alsolspritomslag som ska bytas hos distriktssköterskan varje (!!!) dag och en penicillinkur…

Lutar åt att det blir min första vab i morgon eftersom dagen slutade med att Johannes däckar i soffan med feberfrossa och illamående… varför inte krydda tillvaron med lite influensa… /Maria

Stugan och internet = sant

Detta kan bli riktigt bra, eller riktigt dåligt!
Vi har köpt en dongle så vi kan surfa i stugan… Nu gäller det bara att inte fastna framför datorn bara för att man har möjliheten att surfa utan att man är i stugan och gör stugsaker.
Sedan vi kom idag har hela tide.n gått åt att sitta framför datorn, ursäkten nu är att jag har jobbat med att få igång det mobila internet:et på den stora (Ubuntu) datorn. Den har betydligt större och bättre skärm så man har en chans att se vad man gör även på dagtid.
Nu har jag lyckats med det och surfat runt en stund efter det fungerade.

Men i bekvämligheter i stugan saknar vi bara en varm dusch även när det är dåligt väder ute. Sedan är vi fullt utrustade i stugan! Får väl se när det kommer med ;)

På bättringsvägen
Annars så har jag tillfrisknat rätt bra.. Halsen känns fortfarande öm och idag var första dagen jag klarade mig utan smärtstillande. Att gäspa är fortfarande tortyren och hur mera jag försöker undervika det de mera gäspar jag. Riktigt irriterande!

Allt om halsäventyret på Karolinska
Vill du veta hela storyn?
Här kommer den iaf…
Någon gång i slutet av Juni började jag känna av halsen… Jag tycker det känns surt att springa hos doktorn så jag väntar och hoppas det går över.
Tills jag inte står ut med smärtan längre, detta inträffade ungefär den 2 Juli. Halsfluss och penicillin i 10 dagar..
Jag käkade kuren i 10 dagar som tog slut på en fredag… Åkte upp till skogarna runt hudiksvall och på måndagen när vi skulle hem började jag känna av halsen igen… ÅNEJ!
Samm tur igen försökte jag vänta ut halsen då vi var i stugan med men det blev bara värre och värre och värre! Åkte hem för att gå till doktorn på torsdagen den 17:e.
Bokade tid på fredag och fick en ny antibiotika av doktorn som jag knappt kunde öppna munen för det gjorde så ont!
Tog första pillret vid 11 och under eftermiddagen och framåt kvällen var jag helt borta.
Hög feber, tjock i halsen. Eftersom jag knappt i vanliga fall kan andas genom näsan så sov/vilade jag och andades genom munnen. Då jag inte kunde svälja eller inte heller spotta då varje rörelse av munen gjorde ont så blev det massa torkat saliv i munnen som inte gick att få väck.

DETTA FUNKAR INTE!
Fick försöka få Maria att förstå att det inte borde vara så illa som det var… Hon ringde vårdupplysningen som tillslut kom fram till att det kan vara en varböld och skickade oss till Karolinska sjukhuset.
Där sa sköterskan i receptionen samma sak, varböld…
Tror vi väntade 1½ timme före vi fick komma in till doktorn som trodde samma sak och berättade att det läker inte utan man måste sticka hål på den.
För att sticka hål på den måste det in en nål längst ned i halsen och bedöva….
Jag som kräks när jag borstar tänderna i kombinationen: Monsterhungrig + ingen vätska och med lite sömn de senaste nätterna fungerade inte. Lyckades klarar av några stick med bedövning sedan pallade jag inte med att hon var i halsen då jag bleknade.

Varbölden ska bort
Så eftersom det inte läker av sig själv fanns 1 alternativ med 2 utvägar:
Jag blir inskriven till minst dagen efter på Öron-näsa-hals-avdelningen.
De gör ett nytt försök när jag fått i mig lite vätska och sömn till dagen efter, om jag fortfarande inte klarar av deras grävande och stickande i halsen var det operation som gällde.
Nedsövd tömmer de bölden och då tar de samtidigt bort halsmandlarna.

Så jag blev rullad till avdelningen, blev uppkopplad på dropp, antibiotika intravenöst och smärtstillande.
Efter klockan 3 på natten var det fastan som gällde om det skulle bli operation…

Nästa morgon kom tillslut och träffade doktorn… Knappt kunde jag även då prata men det gick att svälja utan den tortyr liknande känslan.

Ingen böld
Doktorn hittade ingen böld men ville att jag skulle stanna över natten igen. Och om det skulle bli värre igen så var det fastan som gällde från midnatt om det blev en operation dagen efter.

Antibiotikan intravenöst 2 gånger dagligen gjorde att jag kände mig bättre hela tiden. Fick försöka äta sjukhusmat till lunch och middag. Och BÅDA har de lyckats lägga i svamp i. Jag som har fobi för svamp!
Jag tvingade i mig vad jag kunde, var så hungrig så svampen var inget problem då jag kunde undervika den. Men smaken.. URK… Stackars de som måste leva på den en längre tid…

Natten gick och morgonen efter kunde jag faktiskt känna igen min egen röst igen. Doktorbesöket på förmiddagen och han tyckte det gått bra så jag fick åka hem. YEAH, slippa försöka sig på en lunch sjukhusmat till nu med en hals som pallade att äta en måltid med.
Fick en ny typ av antibiotika av doktorn så det blir min 3:e sort på 2 veckor! :)
Fast hann ju bara med 1 piller av mellan varianten… Så om någon behöver lite antibiotika så har jag ett gäng piller på lager!

Ne, nu ska jag sluta njuta av internet i stugan och hoppa i sängen.
Ska bli en underbar sommardag imorgon och några dagar framåt!

Samlad trupp

Idag på förmiddagen var vi och hämtade hem sjuklingen. Ingen operation blev det, men medskickat recept på dunderantibiotika. Jag har varit inne på att kräva en odling på oss andra i familjen trots att vi inte är sjuka, men enligt läkaren på sjukhuset är det inte nödvändigt då det är högst osannolikt att Johannes blev smittad av någon av oss den andra gången han fick halsfluss. Orsaken är i stället att den förra antibiotikakuren inte lyckades döda viruset helt och hållet, därav dunderkuren nu… Nu är det väl bara att hoppas att han blir av med viruset… Inte många veckor i sommar som han fått vara frisk… /Maria

Vicken fredag!

Klockan är snart halv 2 på natten och jag har precis kommit hem efter att ha tillbringat kvällen på Karolinskas akutmottagning. Johannes har sin andra halsfluss på tre veckor och var nere på vårdcentralen och fick ny penicellinkur. Men den hann knappt börja verka förrän han blev helt däckad och kunde varken tala eller svälja, så jag fick ringa sjukvårdupplysningen som kommenderade in oss till akuten med förmodad varböld i halsen. Nu vart det fart på oss.  Vi hade mitt i allt tur eftersom grannarna var hemma så vi kunde skicka över Jesper till dem och installera en babywatch hos Albin som redan låg och sov när vi for iväg vid halv 9-snåret. Väl på Karolinska blev det en lååång väntan innan det blev Johannes tur. Läkaren kastade en blick i darlings mun och konstaterade att tanten på sjukvårdsupplysningen haft rätt… Böld som måste punkteras och tömmas på var. Låter mindre mysigt och det visade sig att det var för mycket för Johannes kropp just då så de kunde inte göra ingreppet. Inte så konstigt kanske med tanke på att han knappt har ätit eller sovit de senaste dagarna pga halsont. Så jag fick vända hem ensam medan Johannes ligger kvar i väntan på att få göra något åt bölden i morgon. Endera punktera den eller så opereras den bort och då blir han av med halsmandlarna på en gång…

Väl hemma avlöste jag våra tappra barnvakter som förtjänar en guldmedlaj i granneVM! Hur ska vi nånsinn kunna flytta när vi har så underbara grannar! Nu ska jag försöka sova, men ställa klockan på 7.15 för att hinna ner och hämta tvätten som inte har blivit hämtad ur tvättstugan mitt i allt kaos…/Maria