Löparmilen avklarad för tredje gången

Har blivit en mil 3 gånger sedan jag nu började löpa. Och varje gång kortar jag ned milen på några minuter.

Denna mil gjordes igår och skulle det varit för några veckor sedan skulle jag känt mig mör idag och gått som en gammal gubbe. Idag så skulle jag likväl sticka ut och springa igen. Men kroppen behöver vila så det får bli en lugn dag idag. Och kanske en tur på förmiddagen imorgon istället. Sista dagen på året…

Hela anledningen att jag bloggade var att testa att bädda in rundan i bloggen. Så här kommer det jag ska testa om det fungerar:

Bakvänt

Jag har träningsvärk idag! Hur kan man få mer träningsvärk av att springa 5km än 10? Eller har jag bara kort minne? Hur som helst gör det ont i benen idag! När vi kom i mål i går hade det sista herrlaget redan gått i mål för flera minuter sedan… som tur var fanns det tjejlag som var lite långsammare i alla fall…/Maria

Mera spring i benen, tydligen

En kompis som bor tvärs över gatan och hennes familj har alltid varit värsta hurtbullarna. Det var hon som drog ut mig i spåret och fick mig att komma igång med joggandet för flera år sedan… Nu är de anmälda till Bellmanstafetten, vilket är en stafett för 5-mannalag där varje deltagre springer 5km. Men, för det är naturligtvis ett men med, annars skulle jag inte skriva om det i bloggen… Min kompis mamma har blivit sjuk och kan inte vara med så hon frågade mig. Jag svarade ja, efter att ha försäkrat mig om att tiden inte var av någon större betydelse…

Så nu ska jag ut och springa igen! Här filmar de dessutom deltagarna när de växlar… räcker det inte att det alltid knäpps läskiga kort på sånna här tillställningar… (man är ju inte speciellt snygg när man kommer flåsandes röd i ansiktet och helt slut…) Nu ska man beskådas på film med… På tisdag ska man tydligen kunna se sig själv på film… jag kan knappt bärga mig! /Maria

1.13!

Här kommer jag!Bara 2 minuter långsammare än förra året spurtade jag i mål i tjejmilen. Jag hade hoppats på en tid runt 1. 15, men trott på en tid runt 1.20 så det blev en rolig överraskning. Räddningen blev, tror jag, en artikel jag läste i en löpartidning i helgen. Där stod det att om man ska springa en distans som man inte riktigt har ork för ska man gå INNAN man blir för trött. Jag tyckte det lät klokt och gjorde upp en grovt schema över hur jag skulle gå och springa. Resultatet blev som ni kanske redan försått att jag tycker lyckat. Jag kände mig faktiskt ganska pigg sista km! Tyvärr antar jag att mirakeltipset inte hjälper mot träningsvärk… jag är redan sjukt stel i musklerna, orkar inte ens spekulera i hur det kommer kännas i morgon. Jag hade faktiskt en egen hejarklack i år med då Johannes och barnen följde med in. Roligt för mig men nog ganska tråkigt för dem att stå och vänta så länge. /Maria